VAAAAA???!!!!!!! Det här är ju för konstigt... är det bara jag som inte fattat nånting??!!! Kankse är det för att jag inte varit där så mycket det senaste året. Men ändå, det kom verkligen som en chock, ja, en chock, inte en överraskning, för 10 år sen kanske det hade varit det, men inte nu. Jag har blivit äldre, jag har nog mer förståelse nu.

Ändå sitter jag här och vet seriöst inte om jag ska skratta eller gråta, så jag gör både och omvartannat... gråter för att det är så konstigt bara... för vad är det 14år(?) man har känt en människa som man helt plötsligt inte ska träffa lika mycket längre... inte vara osams eller så, men inte vara lika nära. Inte köpa julklappar till, inte fira födelsedagar med mina halvsläktingar  (vad blir dom nu? kompisar?) Nej, sånt här måste jag få gråta lite för, bara för att det är så konstigt...

Men samtidigt är jag glad och lättad för viktigast av allt är att mina allra närmaste är lyckliga och jag tror ändå att det här är ett steg åt rätt riktning. Jag är inte arg på någon, i sånna fall är jag stolt om något. Att ta ett sånt här beslut kan inte vara lätt och tar tid. Man ska inte leva i något man inte tror på! Det kommer att ordna sig, det är som sagt bara lite konstigt i början. Men det här klarar vi, vi har väl gått igenom jobbigare saker om man säger så...

Saknar min kära lillasyster sååå mycket nu, vill bara krama henne jättehårt och vara storasyster och säga att hon inte ska vara orolig eller ledsen, att allt kommer bli bra och bättre än tidigare... När jag kommer hem från Tanzania ska jag se till att hon kommer och bor hos mig och bara har syskonmys med massa singstar! (Men det är nog mer jag som behöver det, bara för att se till att allt är okej..)

You can't play on broken strings
You can't feel anything
That your heart don't want to feel...

                                                                                                       /Js