JAG LEVER!!!
Sa konstigt att ha kontakt med ovriga varlden for forsta gangen! Och nu tankte jag ju da att jag skulle beratta lite hur jag har det och vad jag gor och sa.. men det star bara helt still, det hander nog for mycket. Jag fattar fortfarande inte att jag ar har...

Men jag tror jag har det bra iaf. Standarden pa vad man tycker ar bra, lyxigt och mysigt har sankts drastiskt fran forsta dagen jag satte min fot och landade i Dar es Salaam. Forsta natten i Dar var mysig, Victor tog emot oss (Mig och Cecilia, en annan volontar)  pa ett jattebra satt och tog oss till varldens paradisstrand. Vi trodde att vi bara skulle fa svalka oss och ta ett dopp nagonstans sa vi tog bara med oss varsin bikini. Men sa kom vi till den underbaraste stranden dar Victor lamnade av oss vid klockan 12 pa dan och kom inte tillbaka och hamtade oss forran klockan 7 pa kvallen. Da hade Lotta och Pernilla tva andra volontarer ocksa hunnit anlanda.

Nasta dag akte vi buss till Makowi, eller natt, dar vi akte ut pa tva stycken safariturer, en pa kvallen och en tidigt tidigt pa morgonen. det var skit haftigt att fa se alla giraffer, elefanter, lejon, hyenor, apor, bufflar, krokodiler etc. Men det var lite lasigt for vi akte i en halt oppen jeep och det kandes lite laskigt nar en elefant borjade jaga oss och blev skitsur! Men jag lever ju och det var en sjuk upplevelse som man kan skratta at i efterhand.

Fran safarin akte vi ytterligare 5 timmar till Mafinga. Dar kom Ewout, den svenske mannen som ar kungen av projektet i Matanana och motte oss. Sa vi hoppade in i tva taxibilar och korde drygt en timme tills vi kom till den lilla byn Matanana.

I Matanana mottes vi av 4 andra volontarer som redan hade varit dar ett tag. Dom visade oss vart rum som faktiskt var helt okej vid forsta anblicken. Men da visste vi inte vad som fanns i taket och i sangen.... Jag och Pernilla har namligen rattor i varat sovrum... och nastan alla har fatt sjukt mycket loppbett. Det ar nastan inga myggor, men sjukt mycket loppor i sangarna. Som tur ar jag jag (peppar peppar) inte fatt ett enda bett annu. Sen visade dom oss toan som var ett utedass med ett hal i marken bara, det var val inte sa konstigt, men det ar lite jobbigt att vi typ har afrikas storsta spindel pa var toa, sa den maste man alltid kolla att den hanger pa sin plats innan man satter sig, eller staller sig.

Vart boende ligger ca 5 minuters gangavstand till sjalva projektgarden dar barhemmet ar och dar vi ater och sa. Vi borjar kring 9 varje morgon.... alltsa nu tappar jag alla ord.... det gar inte att beskriva..... shit, kom min chock nu eller??!!! Gud vad jobbigt det blev nar jag ska forsoka forklara hur det ar att jobba med barnen for nagon annan....

(DJUUUPT ANDETAG)

Det ar som flest ungefar 25 barn pa dagiset. Alla har helt trasiga klader, manga har inga skor. Anda visar barnen en otrolig livsgladje precis som man ser pa film. Alla ar otroligt skitiga och snoriga. Det ar sa kallt i Matanana eftersom det ligger sa hogt upp i bergen sa de flesta ar konstant forkylda. Vi har en underbar unge Aisikia, han har dawn syndrom och ar helt underbar, han har setat instangd sina forsta ar for familjen skamdes for honom, men nu verkar han ha det bra. Ima, ar ett utav mina absoluta favoritbarn ar ca 5ar och...... (andas) igar fick jag rda pa att man maste separera hans och Alfas tandborstar fran de andras for han har HIV. Det beskedet var jattejobbigt att fa... usch! Alfa, den andra killen med hiv ar 4ar men stor som en 2aring och bor pa projektgarden dygnet runt.

Jag vet egntligen inte om det ar positivt eller negativt att det bara ar Salome (drottningen av projektet) som man kan prata med pa engelska eller om det ar skont.. Det ar ju roligt for att man far ju lara sig massa swahili och jag vet inte om jga hade klarat av att hora vad barnen varit med om...

Jag har hittills haft tva helt fantastiska moments som jag aldrig kommer glomma det ena ar nar jag har om dagen var ute och sprang och lyssnade for forsta gangen pa min mp3. Jag sprang genom matanana och fran gardarna sprang barnen ut och jagade mig och skrek JAMBO JAMBO!! Sa ser jag ett barn som med utstrackta armar springer rakt emot mig och kastar sig upp i min famn, det var Ima. Sa jag springer med honom i famnen ett tag och kanner mig saaa lycklig!

Det andra ar nar jag, Frida och Anni sitter och sjunger och spelar Cecilia Lind (afrikanerna alskar den laten). Da ligger Filippo (en annan klar favorit) i mitt kna och jag klappar pa hans rygg och det ar bara sa obeskrivligt mysigt! (Vi ska forresten upptrada i kyrkan pa sondag och nasta vecka ska jag borja ga i kor tillsammans med Anni, inte visste jag att jag tyckte det var saaaa roligt att sjunga, nu sjunger jag nastan varje dag nar vi sitter kring elden, myyyys)

Jag tror inte jag kan beratta sa mycket mer, det blir valdigt kort och konstigt jag vet.... men jag lever sa mitt upp i det nu och det ar en helt sjukt obeskrivlig, men nu helt naturlig verklighet sa jag vet inte vad jag ska saga... maste nog fa smalta det har ett tag.. blev for jobbigt nu... :'( Kanske kan ga in och skriva lite mer innan vi aker tillbaka imorgon.

Ikvall ska vi ut och ata mosongomat, natt annat an ugali (majsmjol och vatten, serveras med bonor varje dag!) iaf :D

Vadret ar forresten inte som jag trott... det ar langbyxor fleece och jacka som galler pa kvallarna, vi har haft nagra soliga dagar, men varmen da den ar som bast ar vanlig svensk sommar... sa ingen storre branna har inte... :(

Tack for alla meddelanden och halsningar, fortsatt sa, det gor mig lite starkare. Det gar aven att skicka sms aven om jag inte alltid har den pa eller mottagning sa jag kan svara sa ar det sa roligt att lasa.

Massa Kramar!

ps. saknar min familj jattemycket!!! den vardesatts jattemycket nar man ar pa ett sant har stalle, jag alskar er! Vet inte hur manga ganger jag dromt om nar jag landar pa arlanda och mamma star och vantar!!