NU är jag hemma!!

Kännes heeelknas och jag vet inte om jag ska säga Äntligen hemma eller inte... det var så sjukt svårt att lämna alla i Matanana. Sista dagarna ville jag inget annat än förlänga resan. Det känns så konstigt att lära känna så bra människor intensivt under en period och sen kanske aldrig mer se dom igen.. det är inte rättvist! Jag skulleså gärna vilja åka tillbaka om et tag och se hur alla har det.

Nu när jag väl är hemma kan jag inte fatta vad jag har varit med om, att jag kunnat leva under dom omständigheterna som var. Allt låter så sjukt när man berättar för folk och liksom sätter ord på det.. Det är så mycket känslor, jag tror de kommer komma lite nu efteråt. Som nu när jag satt på 1:ans buss på väg hem och börjar gråta för det kliver på en skolklass. I vanliga fall hade jag suckat, tyckt att dom tog upp för mycket plats och att de låter för mycket. Men jag saknade bara alla barnen i Matanana sååå himla mycket... kan inte fatta att man ska vara utan dom nu, heela tiden!

Jag har lagt in alla bilder på datorn nu... blev en del om man säger så. Ska lägga upp bilder och så senare tänkte jag. Men nu ska jag åka in till jobbet och säga hej, har saknat alla såå mycket, ska bli så kul att säga hej. Sen ska jag boka klipp och färgning på Urban, MYCKET välbehövligt. Sen måste jag köpa en skrubbsvamp, märkte nämligen nar jag duschade att jag visst var lite skitig och att allt inte går bort. Jag blir svart under naglarna när jag drar längst huden.. fräääääääscht! Hahaha!!! 


Underbaraste Zawadi, hur kan man inte sakna??!!
                                                                                                                            /Js