Sitter och tittar på Faddergalan. Blir så himla känslig när jag ser inslag från olika länder där man får se klassiska bilder från Afrikanska byar där barns flockas kring filmkameran. För förr trodde jag att det var "fake" men nu har jag sett och uplevt allt de där och vet att det är så verkligt som det bara kan bli.

Och alla kan verkligen göra något. Jag valde att åka dit själv och krama om barnen, baka chokladbollar, blåsa ballonger, bära vatten, bygga smågrejer och ta med mig massor med kunskap som jag kan dela med mig till andra av här hemma. Du väljer själv, men gör NÅGOT!

Visst blir det lite skillnad när man har namn, en historia på dom också...

Att veta att jag har varit med att bygga de här små möblerna till barnen får en att må lite bättre.

/Js