Idag har hopp suddats ut och nya mål börjat smidas. FAN verkligen! Känns tungt, men ganska väntat... Det är bara att ta nya tag och komma igen. Tur att jag har folk runtikring mig som stöttar och tror på mig. Det behövs en rejäl dos av det idag.

Då är det tur att man ska dricka goda drinkar med Maja ikväll. :) Nu sprack det ju upp lite så då blir det nog Mosebacke, MYS!

Volontärreunionen igår var också supermys!! Jätteroligt att få träffa alla igen (även småttingarna, Maja hade dööött. Thööööta!). Annie visade bilder och berättade vad som hänt med alla barnen och om hur projektet utvecklats. Det var så skönt att höra att alla mådde bra, kära Alfa var mycket friskare och Witti hade växt till sig, börjat gå och prata :D Det hade även kommit massa nya barn dit med ett stort bagage av svårigheter med sig. En liten 9årig tjej vars mamma dött och hon blev nu "mamma" i huset och tog hand om sina 3 yngre syskon. Och en annan som de räddat när hennes föräldrar tänkte kasta henne i floden... det är tur att Moyo kwa Moyo finns <3 Känns ju stört att jag sa att alla mår bra, men de mår så bra som de kan göra iaf.

/Js