Konstig dag.. har varit en endaste berg och dalbana. Glad över att få åka ut på massa olika äventyr och uppdrag, det känns som att det händer grejer. Men sjukt ledsen över det beslut jag väntade mig men som ändå kom som en chock.. Maria ska sluta.. idag, NU, påenendastegång!!! Det var ett av de tyngsta beskeden på väääldigt länge.

 

Jag vet att jag skrivit en hejdåtext om henne förut. Tänkte att det kändes fånigt att göra det igen.. men eftersom jag har svårt att tänka på annat måste jag iaf få skriva av mig, får jag se om jag publicerar det...(uppenbarligen så publicerade jag det)

 

 

 

Maria har varit min chef i över 3år på JC. Och under 3 år har jag haft min "ups and downs" om man säger så.. Och jag har alltid känt att jag kan vända mig till Maria. Hon är verkligen en av de personer som känner mig allra bäst! Hon är nog den, näst efter mamma, som har sett mig gråta mest och fått höra på mina fantastiska, galna, tragiska, roliga och jobbiga historier ur mitt liv..

 

Usch.... Ni tycker säkert att det låter jättefånigt men jag förstår seriöst inte hur jag ska klara mig och min "downs" utan henne på jobbet!!! Hur ska jag göra alla de dagar jag inte ens vill gå upp ur sängen men gör det iaf för jag vet att Maria kommer vara där och stötta??!!! Maria är så mycket mer än världens bästa chef, det kanske finns en anledning varför jag ofta råkar säga "Mamma" till henne. Hon är en fantastisk lyssnare som man alltid får en värmande kram av när man behöver och några kloka, peppande ord som får mig att ta mig i kragen, ta tag i saker och ting och fortsätta kriga på.

 

Det är Maria som håller mig kvar på jobbet, för det är hon som får mig att trivas, känna mig engagerad och brinna för det jag gör. Utan henne hade jag aldrig vågat låta mig själv utvecklas till det och där jag är idag.

 

Men Tack vare Maria vet jag också vad jag kan och vet därför att jag jobbmässigt kommer klara mig utan henne även om det kommer kännas trögt och ovant i början. Jag är mer orolig för den där extra mamman och systern som inte kommer vara där varje dag.. Henne är lite svårare att ersätta.

 

Nu låter det ju som att hon har dött, vilket hon verkligen inte har! Jag hoppas att vi kommer ses ändå, kan inte släppa nån som jag lyckats lita på och släppa in närmare, det är för dyrbart! Men det är grejen att hon inte kommer vara DÄR...

 

Andas fyrkant och torkar tårarna

 

Men jag ska klara mig! Det är inte som att jag komer dö och hon är inte död och har fortfarande samma telefonnr. Jag ska bara börja stå lite mer på egna ben.. och vem vet, det kanske är dags. Jag hoppas att jag har samlat ihop de verktyg jag behöver för att göra det!

 

 

 

Nej, nu ska jag ta ett djupt andetag och sluta tänka på det här så jag kan sova sen.

 

Det kommer gå bra, det kommer gå bra, det kommer gå bra ...

 

/Js

 

Ps. självisk är jag också... men självklart glädjs jag också åt Marias framgångar och önskar henne såklart all lycka till!!!! Hon kommer bli världens bästa regionschef och jag avundas de som kommer få uppleva henne som chef. Jag antar att det också är själviskt att hålla henne kvar och inte låta fler ta del av henne. Så varsegod Norrland!! Sug åt er, lyssna och inspireras av världens bästa chef, extra mamma och syster: Maria Röine!!