Idag bestämde jag att det skulle bli en BRA dag. Och titta så bra det blev:

 

Började med att ta en skön men kall promenad från Lidingö/Sturevägen till Ropsten med musiken på högsta volym och med larvigt höga knän och ett glatt leende.

 

Det är jättefånigt jag vet, men jag läste i VeckoRevyn eller nån annan tjej-blaska när jag var yngre om att om man går rak i ryggen med höga bestämda knän och ett brett leende så känner man sig automatiskt gladare. Så jag brukar göra det ibland och det hjälper, PROVA! :)

 

När jag kom hem sjönk jag ner i soffan framför min fantastiska nya tv och ringde till Fanny. Blev visst ett samtal på 2timmar!!!! Måste verkligen be henne skaffa Viber :P Det är så skönt att få prata av sig med min kära syster då och då.

 

Och nu sitter jag och eftersvettas efter ett gympass. SKÖNT! Känner mig så duktig som har börjat komma igång igen, det får mig att må bra!

 

Skummade igenom Friskispressen medan jag satt och cyklade och fastnade på en artikel med Göran Greider, chefredaktör för Dala Demokraten. Han hade skrivit en lite lustig Dikt som jag tyckte var lite rolig:

 

Gymdikt

Invandrargrabbarna där borta i hörnet lyfter tyngst;

De måste lyfta hela samhället med oberört samhälle.

Den stillastående joggaren på sin maskin bredvid min är nog här på kontorstid;

tyngderna här är bara till för att väga up kontorets viktlöshet.

Själv är jag den överviktiga radikale höginkomsttagaren, med en fot i döden.

Ur "Friskispressen" Göran Greider

 

Nu ska jag åka hem till Micke, få i mig lite mat och visa vem som är mannen i det här förhållandet med hjälp av en borrmaskin ;P haha!

 

/Js