Ibland tycker jag att de känns som om man har två jobb. Ett som är de riktiga jobbet och det andra är det jobb som krävs för att livet ska gå ihop. Som att handla mat, städa, träffa kompisar, ringa/smsa, gå ärenden, tvätta, diska, läsa bok och ja, allt annat man skulle vilja hinna med en dag efter jobb nr 1. Men ibland är det svårt och också tråkigt att se sitt privatliv som en syssla som man liksom måste utföra. Jag vill inte låta negativ, för jag älskar båda mina jobb, men ibland blir man bara helt slut!!

För att undvika att jag går sönder är jag en sån person som måste planera det mesta. Jag brukar alltid planera hur hela min vecka ska se ut, i stort iaf. Men kan också planera exakta dagar och tider för när jag ska vara "spontan", haha! Jag vill ju hinna med det också men för att hinna med det så måste jag ju ha någon fri tid att kunna vara spontan på. Annars är det mest fullbokat. Bokat för mig kan också vara att bara vara hemma en hel kväll och hinna varva ner. :) Men det tåls också att planera in annars proppas det upp med massa annat roligt som jag inte kan säga nej till om jag inte har något planerat eftersom jag gärna hänger med på allt. (det mest absurda jag brukar planera är när, under matlagningen, jag ska hinna kissa för att det ska bli så effektivt som möjligt.... jag vet...)

Ikväll är en sån kväll som jag har planerat in för att laga god mat, lyssna på bra musik, göra övning, hinna slappa framför tvn och läsa bok. Om jag inte fick mina egna kvällar skulle jag rasa fullständigt.

/Js